Svensk psykvård

Jag läser de bloggar som skrivs av tjejer/kvinnor med psykisk ohälsa (för det är mest kvinnor som skapar de bloggarna. jag ska därför leva upp bloggar av svenska killar som mår piss), som är inne i depressioner som aldrig verkar ta slut, de vill ha hjälp men psykvården klarar det inte. Så här ska det väl ändå inte va?
Människor från sydligare länder får vara oförstående bäst de vill gällande skandinavers tendens till depressioner, omtalad utbrändhet och andra psykiska Vi är mindre sociala här än på andra ställen. Vi har mindre sol dvs mindre källa till d-vitamin. Vi vill vara självständiga på ett annat sätt och har därför inte samma självklarheter till spontan ”terapi” – samtal, närhet.
Därför borde vår psykvård vara mer anpassad därefter. Släng inte bara till människor som inte orkar leva, mediciner i form av tabletter. Skicka inte hem patienter efter kort tid på inläggning, till en tillvaro de inte orkar leva i. Vilket ofta är en ensam tillvaro.

Hej hej högstadieskolornas sjuksköterskor,

så bra av er att slänga till eleverna piller bara för att de har lite huvudvärk.
Låta dem ledas in på banan av missbruk. Är det inte er vi brukar höras säga att marijuana är steget till amfetamin, metamfetamin och ännu okriminaliserade nätdroger? Vilken tablett som helst med smärtlindrande egenskaper kan leda in på tablettmissbruk. Men det kanske inte spelar någon roll.
Merparten svenskar missbrukar ju, medicin.